Doris Blogg

8.01.2010 - Livet är som en påse

Jag har åkt skidor en hel vecka. Långsam längdåkning. Första morgonen var bara jobbig. Vilka kläder ska man ha nu när det är så kallt och är skidorna rätt vallade och hur var det egentligen man spände fast dom där nya bindningarna? Alltihop var precis så där som det är när man gör något nytt, oberoende om det är att åka skidor för första gången på länge, att prata inför en grupp eller att våga säga det där man egentligen är rädd för att säga. Sedan när det funkar och skidspåret är perfekt och nysnön gudomligt vacker, då kan man inte ens förstå att man alls tvekade och hade lust att stanna i sängen i stället den där dagen. Och alltsammans går jättebra, till och med i backarna. I alla fall ända tills man har världens flyt men ändå plötsligt får för sig att den här backen nog är alldeles för brant och nu måste jag både ploga och sätta i stavarna och försöka bromsa … Ja sen ligger man där. Och man slår sig en hel del, men man pallrar sig upp och försöker sluta gräma sig över att man försökte bromsa när det nu egentligen gick så bra. Efter ett tag så kommer flytet igen och man har kanske lärt sig en del och åker glatt i backarna och ramlar inte alls. Tills man bara ska vila och ställer sig på släta marken och man är alldeles för trött och hänger lite så där på stavarna. Då drattar man helt oväntat rejält på ändan. Som livet självt alltså.

Och när jag tänker närmare på saken är det kanske inte bara så att skidåkning är som livet utan att skidåkning är precis som att skriva en bok. Hej pastor Jansson.

Unspecified

? Post A Comment!