Doris Blogg

24.06.2009 - Sommarsorg

"Jag är inte längre rädd för det som hände eller för själva minnet, jag är rädd för känslan. Den gör så ont att jag inte vet om jag vågar känna den." Så stod det i ett läsarmail som jag nyligen fick. (Tack G-A för att jag får citera dig)

Ni är många som just nu skriver till mig utifrån det som hänt er själva och det som hänt Anna och Grace i Vi vet nog vem du är. Ni beskriver tomheten, att stänga in känslorna, att vilja bedöva sig med något. Rädslan för mörker och ljud, för själva livet. Känsligheten.

Tack alla ni som skriver, tack för era förtroenden, för alla de tankar och känslor som ni delar med er av. Jag vill att ni, att vi, ska veta att vi inte är ensamma. Det tror jag är en del av att bli alltmer fri från sin skam.

Sommaren kan vara grym och uteslutande för den som äts upp av sin skam, för den som inte får vara med eller som känner sig ensam. Tänk om bara några fler famnar kunde öppnas denna sommar. Om några fler ögon skulle våga se.

Unspecified

? Post A Comment!

24.06.2009 - Untitled Comment

Posted by Anne L

Ja rädd för känslan är jag med. Vad jag vill sitta på stolen där bredvid där ser det tryggt och lugnt ut, ja rofyllt

Permanent Link

24.06.2009 - öppna famnar och ögon

Posted by Tammar Annes

O,ja, det är viktigt att öppna sin famn,och våga SE.
Jag tänker på de tre just nu, aktuella, små barnen,som år 2009, i välfärds Sverige, fått vara med om något så fruktansvärt. I det fallet var det nog stängda ögon, öron, och munnar, i vuxenvärlden. Jag ryser i sommarvärmen.
Vi som kan, ska ta till oss det fina i livet, så vi kan hålla ögona öppna, för allt som sker runt omkring oss.

Permanent Link

26.07.2009 - Sommardrömshelvetet

Posted by Nilla

Det är så olika olika dagar. Ibland är sommaren ljuv andra dagar ett helvete. På ett sätt är det skönt med den regniga sommaren med lägre förväntningar

Permanent Link