18.02.2009 - Allt vi bär med oss |
Jag ligger i sängen, snörvlar, dricker varmt citronvatten, äter godis och löser korsord. Snabbt vill jag bli frisk!. I morgon ska jag tala om Vi vet nog vem du är på ett frukostmöte för människor från olika arbetsplatser. Jag tycker om att prata om den, det känns viktigt, nödvändigt.
Förberedelserna får mig att tänka på vad som händer med oss när vi blir utsatta för svåra händelser. När de hemska sakerna blir fler och fler utan att vi får en chans att reparera det som händer. När vi blir illa behandlade och såren förblir oläkta. Som det är med personerna i min bok. Som jag ofta sett när jag arbetat med krishantering.
Man måste få ösa ur sig, man måste få tycka det man varit med om var hemskt i stället för att trycka ned det och förneka. Det måste vara tillåtet att erkänna och ta hand om sorgen över att det som hände verkligen hände. All min erfarenhet från egen terapi och från att i mer än 15 år arbetat med andras utveckling, säger mig att det vi tränger bort, det vi förnekar, det vi låtsas inte finns eller inte har funnits, det tar makten över oss. Det tränger ut oss från våra egna liv och gör att vi tappar oss själva, vad vi egentligen vill med livet.
Allt bär vi inom oss. Våra egna erfarenheter och många gånger kanske även vår släkts erfarenheter. Ett barn bär mycket. Vi påverkar varandra över generationerna. När kriserna kommer, behöver vi få hjälp att förstå vad som händer, att tolka det, att förstå vad som ligger bakom, varför det händer. När vi förstår kan vi förändra. Inte det som redan hänt, inte det vi inte kan påverka, men våra egna liv här just nu.
Vi vet nog vem du är tillägnade jag först ”den som jag kunnat vara”. Den jag kanske varit om jag inte mött böckerna, orden, vänliga änglar, terapi, goda chefer och arbetskamrater Varje litet steg någon tar, varje hand som sträcks ut om också för en kort stund är viktiga. Huvudpersonerna i Vi vet nog vem du är har saknat personer som gett dem hoppet. Vi maskrosbarn har haft någon som sett oss.
|
| Unspecified |
| ? Post A Comment! |
18.02.2009 - Maskrosbarn |
| Posted by Lisa |
| Ja är det inte på just det vi överlevt vi maskrosbarn. Vi behöver de som vågar berätta hur det är, tack! |
| Permanent Link |
18.02.2009 - Untitled Comment |
| Posted by Anonymous |
| Vi bär på så mycket som vi inte vågar visa. Fernissade ytan |
| Permanent Link |
18.02.2009 - Untitled Comment |
| Posted by Värktanten |
| BAGAGE BAGAGE BAGAGE! Förbannade bagage. Tack för så bra artikel om värk också |
| Permanent Link |
19.02.2009 - Untitled Comment |
| Posted by Tammar Annes |
Ack, ja, det är verkligen viktigt att få ösa ur sig det som finns inombords.Och att tillåta sig själv att göra det.
Ett litet tips i förkylningstider. Riv färsk ingefära, och låt det dra någon miut i hett vatten, lite honung i, vips, en underbar dryck.
Krya på Dig, och lycka till på fredag |
| Permanent Link |
20.02.2009 - Vad skriver du på |
| Posted by E-P |
| Korsordsbitare! Är det därför Anna löser korsord i boken? Mycket nyttigt och bra. Skriver du annars på något nytt vi får läsa snart? |
| Permanent Link |
24.02.2009 - Svar till E-P |
| Posted by Doris |
| Jadå, jag skriver på något nytt. Kul att du frågar! Det är inte alls klart, men jag skriver för fullt. |
| Permanent Link |
2.03.2009 - Kriser |
| Posted by A-L |
| När jag kom i en djup kris upptäckte jag att så mycket annat än jag själv styrt mitt liv. Utan att tänka på det hade jg låtit spöken från mitt förflutna styra över livet idag. Tänkte mycket på det när jag läste Vi vet nog vem du är. Läste, grät. |
| Permanent Link |
|
« September 2010 »
| Mon | Tue | Wed | Thu | Fri | Sat | Sun |
| | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | |
About Me
Friends
|