4.12.2008 - Selma och jag

Idag har jag haft högläsning på Skolhuset i Stockholm. Jag ville läsa Selma Lagerlöfs Legenden om julrosorna och den var inte lätt att få tag på detta Selmajubilerande år. På mitt bibliotek fanns den bara i lättläst upplaga - hallå biblan! I bokhandeln fanns den inte att köpa - hallå Brombergs som lär ha rättigheterna! Men när jag väl fått fatt i legenden var den lika härlig som jag mindes den.

Och Selma var med när jag läste. På ett enda ställe i den långa legenden står det om klockors klang "Det enda som förnams, var en avlägsen klockklang, som fördes dit av en svag sunnanvind." Just när jag läste det började kyrkklockorna slå där ute.

I legenden om julrosorna får rövarfar, rövarmor och alla rövarungarna uppleva en långt vackrare trädgård än den munkarna lyckats skapa vid klostret. Trots att de är utstötta från samhället, trots att man bestämt att de hör hemma uppe i skogen och inte tillsammans med de andra. Men under julnatten kan under ske. Med medmänsklighet kan än större under ske. Det visste Selma mycket om. Det vet jag också mycket om. Så visst får hårdhjärtade munken flytta till rövarkulan och leva ett annat liv så att "hans hårda hjärtelag måtte varda honom förlåtet." Visst får rövarfamiljen flytta ned till byn och barnen får leka i julhalm och fira jul bland människorna.

PS Köp Situation Stockholm hälsar Selma. Det är kallt där ute.

9.12.2008 - Hej Doris