Det är mörk morgon i Stockholm när jag skriver detta. Det har blåst hård vind några dagar men den avtog redan igår. Jag önskar att de hårda vindarna mellan oss, inom oss också skulle avta.
Dagens blogg fortsätter handla om gemenskap, att få vara med, att tillåta sig själv att vara med. Erik skriver att han har en släng av "Grace-sjukan". Att visa upp en polerad yta, dölja hur han egentligen mår. A-L skriver att hon har ett mycket vänligt leende på jobbet men att hon är endast en bettskena ifrån att explodera i raseri... "Det är smärtsamt att läsa dig", skriver Göran. "Inte minst därför att det jag läst lever kvar i mig långt därefter, min oro över livet, över vad det ska bli av mig som hindrat mig att våga vara den jag innerst inne är. Just nu undrar jag om jag kan våga försöka som Anna och Tryggvi, jag önskar att jag självklart skulle svara ja."
Christina fortsätter sina tankar från den förra bloggen;
"Berättelsen om Sachaios kommer närmare mig. När han blir sedd, när han blir upptagen i gemenskapen…Kanske är det ändå så att andra har lättare att se mig nu, nu när jag inte gömmer mig bakom allt fett, bakom mina starka murar. Nu när jag känner kontakt i min hud. Att jag blir sedd och att det bara är att vara med. Att jag blir upptagen i gemenskapen… det låter som ett hemligt sällskap, men jag tror inte längre att det är så. Det är nog mer som att när jag är avklädd så syns jag. Och jag blir liksom mer genomskinlig. Samma sak kvalitet rakt igenom. Om man klär av sig så är man väl där. Som alla andra. Man förs dit man ska eller hämtas dit man ska. Av egen kraft, andras kraft eller vår gemensamma kraft. Men jag tycker nog särskilt mycket om att bli uppsökt – att någon bjuder in sig till mig…"
Fler reflektioner kring detta med gemenskap finns på hemsidan under fliken Frågor och svar.
Det finns även med som ett tema i den intervju som du kan lyssna på här. |
