Knökfullt av läsare, böcker, journalister, författare. Och samtal. Jag har varit med om så många intressanta samtal att det känns som om jag lagrat för hela vintern. Jag går fortfarande runt med några frågor som jag fick igår under en intervju som Finlands Kulturradio gjorde. En av dom var om jag ska fortsätta skriva om skammen, utsattheten eller om det är något annat jag ska skriva om i nästa bok. Åh vad jag undrar själv...
Så fortsätter jag också tänka på hennes frågor om de mänskliga bomber vi skapar med alltför många kränkningar. Om hennes tankar om Vi vet nog vem du är, ondskan, det fruktansvärda som nu hänt i Finland. Vårt behov att tala om detta att försöka förstår. Det surrar i mitt huvud.
Många ord med många läsare. Det är som om jag får tio band av fortsättande böcker genom alla läsarreaktioner. Förutom läsare fick jag byta några andra ord tillsammans med författare och journalister. Bland annat med Björn Widegren från Gefle Dagblad. Han påminde mig om Älgarna som fanns i Härnösand när jag var liten. Mitt i natten vaknade jag av ett minne av var pappa och jag brukade sitta utanför Ängevallen och tjuvtitta på Älgarnas matcher.
Härligt var det också att få ha ett seminarium tillsammans med Marta Cullberg Weston om skam. Marta vars böcker jag läst men som jag träffade först före detta seminarium är som någon jag känt länge, länge.
På kvällen var jag inbjuden till tjusig fest på Börsen i Göteborg. Ett vimmel av kända författare, jag hade fullt sjå med att inte känna mig som en katt bland hermelinerna. Det var en speciell känsla att se Suzanne Brøgger bredvid sig i den pampiga trappan. Det kunde jag väl aldrig tro när jag läste henne som ung...Annars satt jag i ett samtal där vi spekulerade i om det inte var Susan Faludi som satt vid bordet bredvid. Vi tänkte oss att vi skulle kunna namedroppa det sedan. Så där i förbifarten säga att igår var jag på fest med Susan Faludi. Men då kan man ju inte avslöja så här i bloggen att man inte bytte ett enda ord med henne förstås. Inte ett ord bytte jag heller med kronprinsessan Viktoria som lär ha varit på mässan vid stängningsdags. Men den jag verkligen pratade med senare under kvällen var Lars Andersson. Jag ser mycket fram mot att läsa hans kommande värmländska släktkrönika Ljus från ingenstans. När jag läst honom tidigare har jag verkligen varit indragen, berörd och fängslad.
|
