Doris Blogg

24.09.2008 - Att släppa taget

Min dator har kraschat. Eller vad den nu gjort. Men tyst svart och tom är den. Tur att jag har den lilla extra. Seg i alla bemärkelser.
Jag tror att allt började med trattkantarellerna. När jag gick i Gävleskogarna i helgen hittade jag först inga kantareller. Desto mer jag sökte, desto mindre fann jag. In bland träden, ut i mossan, inga kantareller. Jag visste ju att de fanns där. Men varje gång jag trodde att jag hittat en hel knippe av dem visade det sig vara gulnade löv - eller grodor. Aldrig någonsin har jag sett så många små och söta grodor. Jag trodde att grodrekordet fanns på Utvalnäs idrottsplats där jag brukar gå på uteympa om somrarna. Men här fanns det ännu fler. Jag som gillar att reflektera över det mesta började undra vad grodorna egentligen ville säga mig. Var det meningen att jag skulle kyssa dem alla?
Jag struntar i kantarellerna, tänkte jag. Jag har faktiskt hittat så många de andra helgerna. I ställer repade jag lingon att äta på vägen, njöt av öppna ängar och solstrålar som bildade ljusgångar mellan träden. Då hände förstås det som brukar hända när man släpper taget. Det fanns kantareller överallt. Till och med på själva skogsvägen.
Det här vill jag skriva om i min blogg, tänkte jag. Om vikten av att släppa taget, att släppa kontrollen, att tro på att det löser sig. (Vilket inte innebär att inte ha ett eget ansvar) Ja så skrev jag inte om det. Antagligen därför att just det kan jag ha svårt för.

Det var kvällen efter som datorn kraschade. Och här sitter jag nu. Utan kontroll alls. Allt finns i den till synes döda datorn. Alla anteckningar inför de seminarier och monterframträdanden jag ska ha på bokmässan som startar i morgon. Kontakter, tider och personer för de bokframträdanden jag ska göra nästa vecka.
Fortsättning följer..
Unspecified

<- Last Page ? Next Page ->
« September 2010 »
MonTueWedThuFriSatSun
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930 

About Me

Friends