I den ekonomiska turbulens som varit och är just nu, är det en trygghet att vara en mästerkock när det gäller att koka soppa på en spik. Det kan inte hjälpas, det finns vissa fördelar med att ha varit riktigt fattig och att ha överlevt det. Det innebär inte att det är enkelt, romantiskt eller att det vilar ett nostalgiskt skimmer över fattigdom varken nu eller då. Det kan endast den inbilla sig som själv seglat på en räkmacka genom livet.
Det är också en skillnad mellan den självvalda och den påtvingade fattigdomen. När jag var liten var jag påtvingat fattig. Det var en plåga, en förnedring, en utsatthet. Som vuxen har jag i olika perioder levt i självvald enkelhet där jag haft ont om pengar men där jag själv egentligen inte vill kalla det fattigdom. Det har handlat om att jag ville jobba mindre för att vara med barnen eller för att ägna mig åt sådant arbete som inte avlönas. Det har handlat om att jag hellre reste och gick i terapi och därmed fick bo och äta billigt. Det var självvalt. Det var inte plågsamt. Det var en styrka och en glädje att kunna välja.
Barn som då och idag växer upp i fattigdom har inget val. Den ofrivilligt arbetslöse, den sjuke eller den ensamma föräldern med dålig ekonomi har inget val.
Men också där vi inte har något val kan senare i livet det som en gång varit ont bli något gott. Det onda jag varit med om har idag blivit en tillgång. Det har gett mig empati och en förmåga att våga se det svåra hos andra. Det har gett mig fysiskt svaga armar men psykiskt starka. Det har gett mig en förmåga att söka lösningar - och att inte alltid men ofta - finna dem.
Ja och så kan jag ju då koka soppa på en spik. I helgen blev det omelett på trattkantareller och färskpressad juice på vinteräpplen. Ja då behövdes ju även smör, ägg och råsaftcentrifug., men så var det ju även i sagan. Tack vare tron på spiken och en förmåga att vara streetsmart lyckades hon få en hel del soppingredienser.
|
