1.09.2008 - Äntligen måndag!

Jovisst, helgen var trevlig, den var bra. Men nu är det måndag och det är skrivardag. Motståndet lever sitt eget liv, men mest av allt känner jag förväntan. Jag och en gammal kompis ses klockan halv tio varje måndag. Vi startar med kaffe och trisslott och är alltid övertygade om att det nu blir den där stora vinsten. Än har den inte kommit, men i somras vann vi arton kronor på lotto. När den stora vinsten kommer, ska vi resa bort till ett stilla, behagligt ställe där vi kan sitta länge, länge och bara skriva.

Det var som vanligt idag. Ingen vinst men gott kaffe. Efteråt börjar vi direkt att skriva. Var och en skriver sitt. Tysta sitter vi vid våra datorer. Jag hamrar frenetiskt med pekfingrarna. Så frenetiskt att bokstäverna a,r,i och g helt försvunnit från tangenterna. Tur att fingrarna ändå vet.

Idag vet jag inte riktigt vilken text det ska bli. Är det något som andra ska läsa så småningom eller är det något som bara ska skrivas ned? Många gånger låter jag, liksom idag, fingrarna springa iväg själva. Det är något som ska ut, som ska fram. Andra gånger har jag nedskrivna idéer som ska utvecklas eller något som ska bearbetas.

Oberoende vilket det är finns lusten i orden. Bokstäver som trängs med varandra. Sura, salta, söta ord. Olika smaker mot tungan.