16.01.2011 - Ny bloggadress

Nu flyttar vi bloggen till den här adressen: http://dorisdahlin.wordpress.com/

Senare inlägg kommer att flytta med men de gamla inläggen kan du tyvärr bara läsa här. Teknikens under är tyvärr inte alltid så underbara och samarbetsvilliga som man kunde önska... Nåväl flytten tror jag kommer att innebära att det blir bättre både för er och mig.

Jag kan inte se vilka som prenumererar på nya inlägg, därför måste du som gör det själv anmäla dig till den nya bloggen. Du kan prenumerera antingen via epost eller RSS och hittar länkar till detta i högerspalten på den nya bloggen.

10.01.2011 - ”Många bäckar små gör en stor å”

7.01.2011 - Ångerspåret

5.01.2011 - Nyårslöftet

Jag avslutade 2010 och startade 2011 med lyckliga stunder i skidspåret. Men nu har jag ont i den där axeln som så ofta ställer till det för mig. Jag anstränger mig allt jag kan för att inte slå på mig själv för att jag inte var mer försiktig. Självanklagelser är lika lite till nytta som efterklokhet. Om nu efterklokheten inte är för att lära inför framtiden förstås. Något nyårslöfte gav jag inte men jag tror att jag ska skaffa mig ett så här i efterhand. Detta år, från och med NU, ska jag lyssna än mer på min kropp. Att vara rädd om sig själv och om andra. Så viktigt. Och plötsligt tänker jag då på huvudpersonerna i min nya bok. Jag önskar dem att få vara rädda om sig.

30.12.2010 - Allt det som varit

Ett gott slut på det nya året önskar jag er alla. Och ett fint 2011 förstås. Själv sitter jag här och tänker över det år som varit. Gläds åt allt det som varit bra. Försöker förstå det som inte alls var bra. Jag skriver i min röda dagbok och tankarna yr omkring. Ibland är de glasklara och ibland mycket förvirrade. Den där viljan att förstå finns där, men ibland hittar jag inte alls rätt pusselbit. Långa, långsamma skidturer får huvudet att klarna en aning. Det monotona stakandet, de iskalla kinderna och den allt varmare kroppen. Snön som skapar ljus inuti och utanför.

23.12.2010 - Ljus i mörkret

Ljus i mörkret. Det önskar jag alla denna jul. Må ljuset skina som starkast där mest mörker är.

13.12.2010 - ”skuggorna ruva”…

Ja visst gör de det så här års. Mörkret vilar tungt men är ibland också vilsamt. Att stilla tänka i, att tända ljus och vila i. Det är en nåd med de gamla adventsstakarna, med den enkla ljuslyktan som sprider ljus i snön där ute, med ett varmt hem att bo i, med att lucia snart nalkas.
Före klockan sju varje luciamorgon pallrar jag mig iväg till kyrkan nära där jag bor. Det är svart ute, många människor många ljus där inne. Jag njuter av musiken, av det vackra luciatåget. Och mestadels börjar jag lipa. Ett år gjorde jag det så mycket att den okände mannen bredvid mig vänligt lutade sig fram mot mig, erbjöd en näsduk och frågade vems barn eller barnbarn som var mitt. Ingen av dem hulkade jag, men det är ju så vackert. Lite förbryllad såg han allt ut. I år ska jag kanske ta mig samman. Men bara kanske.

9.12.2010 - Rapport från en hamster

Bloggen ska bli ny. Och hemsidan. Städa ut och göra nytt, det känns bra. Sedan ska jag bara städa mitt skrivbord också. Och förmå mig att slänga alla miljoner utkast jag gjort till romanen. Nu har jag ju ändå lämnat från mig manus till förlaget och behöver inte spara alla dessa lösa lappar, alla utskrivna manusark som jag antecknat och rättat i och alla de där idéerna och skisserna som inte fick plats. Jag är en hamster, det är bara att erkänna. Jag spar och spar och tror att saker ska komma till nytta en dag. I alla fall tills jag plötsligt får ett ryck och slänger alltsammans. Medan jag skriver är jag ju också orolig att allt jag skriver ska försvinna. (Det där med alla usb-minnen ni vet…) Har man en gång haft en dator som plötsligt kraschat så vet man hur det kan vara. Men jag ska inte bara skylla på den kraschade datorn. Jag hade nog varit likadan ändå. Jag spar på annat också. Böcker och gamla kläder till exempel. Urtvättade handdukar och presentpapper. Mammas alldeles för små kaffekoppar, rara vykort och stickiga halsdukar. Hur knäpp kan man bli.

26.11.2010 - I väntan på tomten och en ny bok

Advent! Vad jag gillar det! Alla de där gamla adventssakerna som jag plockar upp ur lådorna i källaren. När jag tar fram ljusstaken mamma hade i köksfönstret, julbocken pappa gjorde den där julen och jultomten jag fick av moster Mary, springer verkligen tankarna i väg på det sätt jag skriver om i den förra bloggen. För att nu inte tala om tomtarna av toapappersrullar och jultavlorna som mina barn gjorde när de var små. Advent, väntetid, jag vet inte vad jag väntar på nu för tiden. Men fint är det med ljusstakarna och adventsstjärnan i fönstret. Den där stjärnan som från början symboliserade den stjärna som skulle visa vägen för de tre vise männen. De tre vise männen och minst lika många visa kvinnor behöver vi idag i det samhälle och den värld vi lever i. Kanske kan stjärnan idag vara det som visar oss vägen till att själva bli visa och hitta de rätta vägarna.

Advent, väntetid, tanketid. Mest av allt väntar och tänker jag just nu på min nya roman “Till mamma på mors dag”. Du som vill läsa mer om den kan klicka på länken nedan som är ett utdrag från Ordfronts vårkatalog.

Utdrag ur Ordfronts vårkatalog

24.11.2010 - Tankeyra